Jag kan inte förklara känslan som väcks i mig när Gammelfarfar är på plats, för att han är på plats är jag helt övertygad om. Även om jag samtidigt är fullt medveten om att det rent fysiskt är omöjligt. Det jag saknar mest är att “dra fingerkrok”. Det har jag inte lyckats med ännu, jag kommer aldrig så nära.
Jag vet inte varför, men i natt bad jag Gammelfarfar hjälpa mig med nåt. Han lovade att göra sitt bästa. Så förhoppningsvis kommer det funka. Tyvärr träffas vi inte lika ofta längre, han till och med försvann ett tag, men nu är han tillbaka, tyvärr bara då och då. Så jag har svårt att komma ihåg allt mellan mötena.
Nej nu ska jag inte sjunka längre ner i detta, ska åka iväg nu, jag och Gumman ska åka och våldgästa Svärmor och Svärfar.
1 kommentarer:
Jag brukar drömma om mamma ibland, men det var ett tag sen nu... Hoppas detta gör mig mer mottaglig, tack för ett fint inlägg!
Kommentera ''Dröm…''.